Eller bryr vi oss mer om hur vi har det samtidigt som det blivit mer okej att söka stöd? Båda förklaringarna är nog sanna. Det är inne att tala ut.

En relation kräver ständigt arbete. Den måste vårdas och oavsett hur mycket annat man har att tänka på måste man spara utrymme till varandra. Olika perioder i livet kräver olika mycket arbete, men utan någon näring alls tappar man bort varandra.
Något som är lätt gjort i en tid där allt går så väldigt fort.

Tempot i samhället stämmer inte överens med takten i en familj. Därför måste vi avsätta särskild tid till det allvarliga och reflekterande samtalet,

I dag söker många en trygghet och stabilitet i familjen i en tid då så mycket annat är osäkert: tillfälliga anställningsformer, svajig arbetsmarknad, höga krav på utbildning och att hänga med på en mängd olika områden. Å andra sidan sätter alla yttre förändringar stor press även på familjelivet.
- För att en familj ska fungera, med olika arbetstider, dagistider och en mängd fritidsaktiviter är flexibilitet nödvändigt. Ibland kan det vara svårt att hitta fram till den rätta balansen på egen hand. Och är det en ombildad familj så ställer barnbyten och nya medlemmar i familjen ytterligare krav på individerna.

Den ökade jämställdheten ställer också nya krav på föräldrarollen. Givetvis är det positivt att det går framåt när det gäller individens frihet - att man mindre än förut slipper värderas utifrån sitt kön - men krockarna blir hårdare när de väl kommer. För det gör de.
- Dagisgenerationen har blivit mer lika behandlade som barn när det gäller könsroller. Men när de själva blir föräldrar drabbas de ofta hårt av ett slags backslash.

Som par har de ofta haft lika mycket att säga till om och tagit ungefär lika mycket ansvar hemma - fram till den tidpunkt då första barnet föds. Då plötsligt kommer de klassiska könsrollerna tillbaka med oanad styrka.
För många kommer förändringarna som en obehaglig överraskning. Man sitter bara fast i något man kan tycka är orättvist, utan att man vet hur det gick till, och utan att veta hur man ska komma ur det.

Det är då man måste börja samtala, kanske med stöd av professionella hjälpare. Att prata om hur man har det ger utrymme för förståelse. Och att förstå är en förutsättning för att kunna förändra något som är fel.
- Självklart är detta svårt. I dagens samhälle har vi så många val, samtidigt är vi i grunden så traditionella. Att skiljas behöver inte vara av ondo, men det är en lång, svår och jobbig process.

Kontakta oss via Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Dela med dig!!