Det kanske är likadant med våra människobarn att de behöver höra och känna att deras mor och/eller far är i närheten och bryr sig om dem. Barn i Afrika och andra kulturer där man bär de små barnen nära sin kropp, gråter mycket mindre och verkar nöjdare än de barn som skall ligga i egen säng eller i en banvagn utan kontakt med föräldrarna. Barn behöver bli bekräftade med "Jag ser dig och jag tycker om vad jag ser". Det kan uttryckas med en klapp på ryggen, en lätt rufsning i håret, eller kanske bara ett leende vid blickkontakt. Barn behöver även beröm när de gör något bra eller när de handlar rätt. Det är viktigt att vi föräldrar lär barnen det som är bra och att barnen får umgås med andra något äldre barn då och då. Det finns forskning som visar att barn härmar och tar efter var andra gör. Ett barn som inte lärt sig krypa fick umgås några timmar med barn som just lärt sig krypa. Några timmar efter mötet så började den lilla bebisen förflytta sig krypande.
Detsamma är det med att tidigt ge sitt barn ett språk. Att prata mycket med sina barn och att sträva efter att ge barnet ett bra språk. Att tidigt ge barnet ord för känslor och företeelser i omgivningen. Barnet läser troligen våra feromoner och behöver ord för den lukt vi utsöndrar vid olika känslolägen. Vi kan identifiera ca 10000 olika dofter och smaker och lär oss det redan som små barn. Det är lika viktigt att förmedla ord för kärlek och trygget som för ängslan och oro.
Likaså att försöka rätta barnet så att det lär sig tala rent. Man hjälper inte sina barn genom att tala barnspråk med dem. Hör ibland vuxna som säger "gångra" i stället för att multiplicera, eller plussa ihop istället för att addera. En tonåring sa häromdagen till mig att han "skärt" sig. Det bekymrar mig när inte 16 åringar kan tala rent.

http://www.naraforaldrar.se/2007/01/berm-eller-bekrftelse-av-milimani.htm

Dela med dig!!