Inför förlossningen

Att uppleva sitt barns födelse är ett av de största ögonblicken i en förälders liv. Det innebär oftast mycket starka känslor för båda föräldrarna, särskilt vid det första barnets födelse.

Man har ju oftast ingen aning om vad som kommer att hända eller hur man kommer att uppleva och hantera smärtan.
Det är bra om man kan förlita sig på sin barnmorska. Acceptera den smärta man upplever och inte spjärna emot.

Försök att vara så utvilad du kan inför förlossningen.

Det är värdefullt att gå någon form av utbildning före förlossningen Psykoprofylax eller den av MVC anordnade föräldrakursen.

Var kan man föda

Du har rätt att föda var du vill i Sverige om förlossningskliniken har plats.

Ring till den Förlossningsklinik som ligger närmast där du bor, eller den du har förtroende för och hör dig för i god tid före förlossningen, v 30-35. Vissa kliniker har lite inskränkningar på sommaren t.ex. Visby.

Tel.nummer finns i katalogen eller så kan du få det på din MVC.

Vad bör du ta med dig till förlossningen.

Lämna gärna dyrbarare smycken hemma i säkert förvar. Ta av dig ringar innan fingrarna svullnar för mycket.

Ta med dig:

Saker att ordna i god tid

Om du har barn förut, ordna att du vet några som kan ställa upp som barnvakt på den mest tänkbara och olämpliga tidpunkt.

Eller om du vill att barnet skall vara med på din förlossning, kolla med förlossningskliniken att de tycker att det är okej och vilka krav de i så fall har.

Om du vill ha en Doula (en hjälpekvinna) med dig, så gör samma sak, kolla vilka regler som gäller på den klinik du tänker föda på.

Om du skulle behöva tolk så är det ofta bra om du kan ha någon bekant eller vän med dig som kan tolka under själva förlossningen. Det kan vara svårt för förlossningskliniken att ordna en tolk om du t.ex. kommer in mitt i natten.

Förlossningsplan. Om det är något speciellt som du vill att förlossnings-personalen / BB personalen bör veta om dig. Om det är något du inte tål eller något du inte vill.
Men kom ihåg att all personal är mycket välutbildad och har stor vana att hjälpa födande och nyförlösta kvinnor. Vi ger inte någon kvinna något som är farligt för barnet. Och vi är mycket professionella när det gäller att assistera dig vid födandet.

Om du inte trivs med din barnmorska, om kemin inte stämmer, så be då att få byta om det går.

Om barnet inte kommer när det ska

Normal förlossningstid är mellan v 38-42. På de flesta förlossningskliniker anser man att barnet inte skall födas senare än v 42+0. Därför brukar man inducera förlossningen (sätta igång värkarbetet) i v 41+5 el 41+6. MVC brukar hjälpa till med kontakten till sjukhuset för induktion.

Det finns några olika metoder att få igång värkarbetet, dels beroende på hur mogen förlossningskanalen är, om livmodertappen har tecken på förlossningsmognad, eller om modermunnen har börjat öppna sig.

Vid omogen sluten bakåtriktad modermunn brukar man starta med att lägga in ett hormonpreparat i slidans övre del, det finns ett par olika modeller. Kan upprepas var 6:e timma.

Om modermunnen är mjuk centralriktad kan man föra in en ”Bardkateter” en tunn plastslang med en liten ballong i ena ändan, innanför modermunnen och blåsa upp ballongen med 50 ml sterilt vatten. Den brukar reta till sammandragningar inom några timmar.
Om vattnet har gott och modermunnen är lite öppen så kan man sätta ett hormondropp. ”Syntocinon” som man blandar med en sockerlösning eller saltlösning och låter gå in mycket sakta i början, för att senare öka hastigheten tills man fått det värkmönster man önskar.

Fungerar ingenting så brukar man avsluta förlossningen med ett kejsarsnitt.

Förlossningsrädsla

Det är helt naturligt att känna en viss rädsla och oro inför förlossningen. De flesta brukar kunna hantera sin rädsla mycket bra och mot slutet av graviditeten när man blivit stor och relativt orörlig, så händer det att kvinnor uttrycker ”det får göra hur ont som helt men jag står inte ut med att vara gravid längre.

Om man känner att man inte kan hantera sin rädsla och oro, så kan de flesta MVC erbjuda samtalsterapi mot förlossningsrädsla. Då kan man tala om vad som gör rädslan så svår, man kan få gå och titta på en förlossningsavdelning och ett förlossningsrum. Samtala med en erfaren förlossningsbarnmorska. Man kan få tala med Barnmorska och Anestesiläkare om möjliga smärtlindringsmetoder. Man kan även skriva ett förlossningskontrakt där man tillsammans med Barnmorska och Förlossningsöverläkare skriver ett kontrakt om möjlig smärtlindring och vid vilken punkt man skall avbryta försöket att föda och avsluta förlossningen med kejsarsnitt. Efter sådana samtal brukar kraven på kejsarsnitt minska med mellan 50 och 70%.


I regel startar förlossningen med kontraktioner och värkar


Men den kan även starta med en liten blödning oftast för att man inte känt de sammandragningarna som varit. Om förlossningen startar med en liten blödning skall man alltid kontakta förlossningsavdelningen via telefon, För det kan finnas andra orsaker än förlossningsstart till att det blöder.

Det händer även att förlossningen startar med att vattnet går. Även vid vattenavgång bör man kontakta förlossningsavdelningen via telefon. Om vattnet är klart så behöver man inte åka in till förlossningen omedelbart utan kan i regel vänta några timmar. Men om vattnet är grön eller grön/gul färgat, mekoniumfärgat, så bör man åka in till närmaste förlossningsavdelning snarast. Om barnets huvud inte är fixerat i bäckeningången bör man även rådgöra med förlossningen hur man skall åka till förlossningen, En del kliniker vill att man åker ambulans.

Om man blöder färskt mörkt blod utan att man har värkar bör man även rådgöra med närmaste förlossningsavdelning om hur man skall ta sig till förlossningen.

För en förstföderska så kan tiden verka lång men det vanliga, normala, är att ett aktivt förlossningsarbete för en förstföderska tar ca ett dygn.

När du kommer till förlossningen.
Tas du emot av kunnig personal, lämna gärna ifrån dig de papper och legitimation du skall ha med dig direkt till den som tar emot dig. Det är svårt att prata när man har värkar. Det varierar lite från olika sjukhus om du får komma direkt till förlossningsrummet eller till ett mottagningsrum.
Där kontrollerar man hur barnet mår och hur mycket sammandragningar du har med ett CTG. Man kontrollerar även blodtryck, ibland även urinprov. Om du är sjuk med högt blodtryck och svullna ben samt huvudvärk så tar man även en del blodprover, sk. Toxprover. Barnmorskan gör en innre undersökning och kontrollerar hur mycket du har öppnat dig och hur högt upp barnets huvud står. Om det av någon anledning är en rumpa i stället för ett huvud så kommer förlossningsläkaren att diskutera med dig om du vill föda eller om du föredrar kejsarsnitt om du fött barn tidigare. Är det första barnet så brukar de flesta föreslå att barnet skall förlösas med kejsarsnitt.
Om allt är OK så erbjuder de flesta sjukhus en möjlighet till ett lavemang (man slipper då att känna sig obekväm med att det kommer avföring innan och när barnet kommer ut) och en dusch. Man diskuterar vad du tänkt dig i fråga om smärtlindring.

Det kan ta många timmar innan det är dags för barnet att komma ut. Mellan tummen och pekfingret så brukar modermunnen öppna sig en cm per timme. Så får man räkna med en timme att krysta fram barnet, en halvtimme att ordna allt efter födseln.
När allt är klart brukar men erbjudas en bricka med smörgås och kaffe/the eller något annat.

Förlossningsställningar;
Det jag som erfaren förlossningsbarnmorska föredrar är att man ligger på sida med ett ben i benstöd och Barnmorskan bakom sig. Eller att man står på alla fyra i sängen och stöttar sig mot ryggstödet. De ställningar ger Barnmorskan stört möjlighet att skydda mellangården mot bristningar.
Ofta behöver man byta ställningar flera gånger under utdrivningssedet. Sitta på förlossningspall. Sitta på huk i sängen. Ligga i gynställning med benen maximalt i sär. Stå vid sängen och stötta sig på ett gåstöd. Det är bra om man lyssnar till sin egen kropp. Det som känns bra är oftast bra. Du är inte besvärlig om du ofta vill byta ställning, det är mycket bra för förlossningsarbetet.

Dela med dig!!