Många människor i omogna relationer upplever att de blir förminskade, skuldbelagda och kritiserade. Det man behöver är att bli sedd för den man är, bli respekterad och bekräftad, känna att motparten lyssnar på en.
Att vara jämlik är viktigt i en mogen relation. Ingen är den som bestämmer i allt. Att båda framlägger sina åsikter och man diskuterar fram en kompromiss som båda kan känna sig nöjda med. Det är så som man bygger upp kärlek och ett förtroendefullt förhållande.
Det är inte ovanligt att man i en omogen relation upplever att den ena alltid har övertaget, bestämmer allt både stort och smått och den andra hamnar i tystnad, undergivenhet.
Den dominerande i ett förhållande har ofta ett stort behov av kontroll och makt, ibland kan det vara omedvetet. Den dominerande tar sig rätten att kritisera sin partner, ständigt hacka på sådant som inte blev som man planerat eller ville. Den undergivne blir ännu mer förminskad och kränkt.
Här är det viktigt att påpeka vilken betydelse uppfostran av barn och unga har, särskilt i en syskongrupp, dagisgrupp och skolklass. Jag hör ofta föräldrar tycka att syskon ska få bråka och göra upp för sig själva. Jag anser att det är livsviktigt att föräldrar lär sina barn/ungdomar konfliktlösning. Lär dem att verbalt lägga fram sin åsikt och komma fram till en kompromiss. Lär barn/ungdomar att inte hacka på varandra eller ge varandra osaklig och icke konstruktiv kritik. Undervisar hur man skall lyssna på och se andra individer i omgivningen. Att lära dem sakligt pröva vad som är gott eller ont, rätt eller fel, lag eller olag. Lära dem att respektera andra även om de ser annorlunda ut, talar annorlunda har andra värderingar/religion. Den fostran som föräldrar ger sina ungdomar visar sig senare när de bildar nya relationer. Förmåga att förhandla, ge konstruktiv kritik, se den andra för den person/människa den är.
Konflikter kan bli svåra att reda ut eftersom den dominante inte vill ta på sig någon skuld. Allt negativt och dåligt läggs över på den undergivne partnern. Skuldbördan konverteras och blir enbart den undergivnes.
Den dominerande partner är ofta mycket självupptagen och skapar omogna relationer. Det är inte ovanligt hos ett ensambarn när de växer upp, eller äldsta syskonet i en syskongrupp, om man inte varit mycket observant med dessa risker under socialiceringsprocessen och uppfostringsperioden.
Den som är självupptagen och dominant, kan uppfattas som social och pratsam, men föredrar mest att prata om sig själv och vill inte lyssna på andra. Vanligen vill personen inte höra om andras framgångar eftersom en självupptagen person ofta egentligen är missnöjd med sig själv. Den dominante är ofta avundsjuk kanske till och med girig. Tyvärr är det väl just sådana personer som vissa företag annonserar efter som säljare eller ledare, ”Hungrig man sökes föra att leda nystartat företag”. Den mannen är ingen bra partner, han kommer säkerligen inte att vilja lyssna på kvinnans åsikter och vilja. Den som är avundsjuk eller ”hungrig” har föga positivt att säga till andra om den inte kan tjäna på det själv. Det man saknar själv är endera inte värt att ha eller i alla fall inget man vill tillerkänna andra.
Skrämmande närhet.
I en omogen relation är det vanligt att den dominerande är rädd för närhet och ömhet. Samlivet blir ofta mekaniskt och inte särskilt lekfullt. Misslyckande och brist på lust skylls alltid på den andra partnern. Den dominerande vill inte känna sig bunden av sin partner, blir rädd för att bli uppslukad svårt att ta emot när partnern vill ge kärlek, närhet eller sex. Det är inte ovanligt att sådana dominanta personer blivit svikna under sin barndom/ungdom av föräldrar eller skola.
De är rädda för att bli beroende, att binda sig. En möjlig orsak är just att de blivit svikna av föräldrar eller andra vuxna. Det leder vid obearbetade trauma till svårighet att lita på andra, de är livrädda att bli svikna igen.
Den som valt att vara partner till någon dominant eller självupptagen man eller kvinna, tar ofta själv på sig skuldkänslor och förminskar sig själv. Blir i allt undergiven och osäker.
För att kunna bearbeta ett sådant tillstånd behöver man bli medveten om vilka känslor som egentligen är sanna och riktiga, vad som är gott eller ont, lag eller olag. Vilka känslor som behärskar den dominante.
Det är dags att sätta gränser för vad som kan vara acceptabelt, inte längre låta den dominante, självupptagna parten att köra över dig.
Det är otroligt viktigt att lära sig samtala på lika grund, att lyssna på varandra. Kanske att börja tala om sin egen bakgrund, barndom/ungdom, vilka känslor man brottades med, hur man löste behov som inte blev tillfredsställda. Vilka drömmar man haft/har om livet, kärlek och sex.
Diskutans är en mycket bra metod att använda vid sådana samtal. Då måste den lyssnande partnern sammanfatta vad den talande partnern sagt och få det bekräftat innan den får kommentera eller komma med ett eget förslag eller uttalande.
Det är även viktigt att bara tala om vad man känner och upplever själv och inte lägger på den andra partnern känslor som man inte vet något om.
Det är ett tungt och viktigt arbete som kräver mycket av både den dominanta som ska lära sig att inte alltid ta för sig. Samt för den undergivna att ta för sig och inte ta på sig skuld.
Att samtala om det som trycker och irriterar är ofta en skön befrielse. Om båda förstår sin del av problematiken och är villiga att försöka förändra sig så kan mycket lösas.

”Det är inte ens fel att två träter”.

Ofta kan man behöva en kunnig person som samtalsledare vid sådana samtal.
Du är välkommen till ”Barnmorskor på nätet” med en förfrågan. Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Källa: ”Kärlekens energi” Ingalill Roos (Forum)

Man måste vårda kärleken dagligen annar dör den som en blomma som ej får vatten.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=136221

Småbarnsperioden är en tuff tid.

http://arbetarbladet.se/merlasning/smastora/1.411791

Dela med dig!!